Mmm, vad är nu det här för gottigotti som den där Kali har svängt ihop? Inget, ha, det är lur och går inte att äta även om det ser vackert ut i solen. Idag testade jag att göra eget bokashiströ, och varför jag gjorde något som är så svårt att uttala om det ändå inte ska förtäras är den naturliga frågan som följer. Här kommer den långa versionen (för den korta versionen för dig som bara är ute efter ett recept på bokashiströ, scrolla ner ca 1 meter så kommer det).
Vi har, som det knappast undgått någon, några ganska oroväckande problem med miljön. Det mesta i media handlar om global uppvärmning, växthuseffekt och klimatkris, och delvis är det ju därför den här bloggen finns till (förutom djurrätt och andra uppenbara skäl till att äta god vegomat). Men! Växthuseffekten är det inte enda problemet som hotar vår överlevnad. Precis som i en riktigt bra actionfilm tornar det upp sig ett nytt problem så fort man tror att man kan andas ut vid sin veganska frukosttallrik i en inhägnad av solceller och ekologisk bomull. I det här fallet rör det sig om något så anspråkslöst som matjord. Vi börjar med lite grundläggande jordfakta, om du är typ miljövetare, bonde eller mineralnörd kan du gå vidare direkt till ^_^.
Jord är det tunnt lager som ligger på jordskorpan och består av en blandning av mineraler, kol, vatten, luft (jo faktiskt, bra jord är fluffig och full av luft) och lite annat. I det lagret kan mikroorganismer, smådjur, larver, svampar och växter trivas och ha sin vardag. De hjälps åt att hålla jorden i form, och när saker dör ovanpå jordlagret tar ett team över och omsätter det döda till frisk fin jord. Vanliga odlingar idag är det som kallas för monokulturer, vilket betyder att det odlas en och samma gröda i långa rader. Det är inte särskilt bra, eftersom växter i naturliga tillstånd gillar och tar hjälp av varandra för att t.ex. skrämma bort fiender, utbyta näringsämnen och annat. I en monokultur måste vi hjälpa växten att överleva artificiellt och det görs ofta med gödsel och kemikalier, oekologiska eller ekologiska.
För att så grödor plöjer vi i regel marken. När marken är plöjd är den brun och naken, det kan liknas vid ett sår på huden. När det regnar på brun jord spolas viktiga mineraler och näringsämnen ut i bäckar, åar, sjöar och hav, på samma sätt som blodet skulle rinna ut om vi duschade med varmvatten på ett blödande sår i huden. Jorden gillar förstås inte att vara naken, och försöker genast att reparera sig genom att låta ogräs ta fäste och skapa rötter. När rötter och blad täcker jorden behålls mycket mer av näringsämnena när regnet kommer. Människor har dock märkt att ogräset konkurrerar om energin med de växter som de planterat för att få mat. De försöker ta bort ogräset på olika sätt, genom att dra upp det eller spruta gift. Människorna tänker att det är bra att jorden är naken, då blir det mer avkastning. När avkastningen är redo att omvandlas till cash, skördar människorna och skickar iväg grönsakerna långt bort till någon som har jobbat med Något Annat Viktigt, som att till exempel lära barn att räkna, sälja mobiltelefoner, göra hjärt- lungräddning eller renovera någons kök. Alla äter av grödorna i direkt form (vegansk mat) eller indirekt form (vegetarisk eller köttbaserad mat). Sedan blir de bajsnödiga och går till ett litet rum som är kopplat till vattensystemet. Människor tycker i modern tid att det är otäckt med bajs i alla former och avlämnar sin näringsrika kompost på ett hygieniskt vis så att den kan gå till reningsverken och sedan bli rötslam eller hamna i havet.
Slutsats: den mesta delen av näringen i jorden försvinner ut i haven. Antingen direkt, genom regn, eller indirekt, genom människomagar och avloppssystem. Konsekvenserna blir två: haven blir övergödda och jordarna töms på näring och försvinner. WWF har räknat ut att av all matjord som fanns för 150 år sedan har hälften försvunnit. Förutom näringen försvinner också mycket av livet i jorden som annars arbetar för att hålla den mjuk och bra för växterna. Konstgödsel är den kortsiktiga lösningen som tyvärr inte alls ger något liv åt jorden utan bara som tillfällig dropp åt plantorna, som kan överleva i den döda jorden och suga i sig ytterligare näring som sedan transporteras bort.
^_^
Det här är ju såklart jättedåligt. Jättejättejättedåligt, faktiskt. Hela systemet är ur balans och gör vi inget åt det kommer det bli sämst. Fick du klimatångest nu? Ber om ursäkt, men håll ut och läs vidare, för här kommer lösningarna.
Lösning 1: sluta ha monokulturer, sluta använda traktor och täck jorden med t.ex. löv, gräs, halm eller något annat för att slippa ogräs utan att näringen regnar bort. Om du, trots att det är statistiskt näst intill omöjligt, är bonde och läser det här tänker du nog: Hur i HELSIKE ska det gå till? Stockholmaren snackar goja, vill hon gå med böjd rygg och odla för hand va den lilla stintan, hon skulle testa i tre dagar och sen är hon sjukskriven för alltid!
Jag vet, förlåt bonde, det ÄR helt orealistiskt om vi ska leva som idag. Oljan som driver alla jordbruksmaskinerna gör 100 personers jobb med en enda människa möjligt, och får vi inte använda alla de där maskinerna går det inte ihop. Men om alla hjälps åt genom att odla lite ditt och datt på egen hand så behöver det inte bli så jobbigt som vi tror. Med hjälp av smarta principer kan människor både på landet och i städer hjälpa till med att skapa en stor del av sin egen mat. En fördel med det är också att de har sitt bajs i högsta hugg och under säkra former kan det komposteras och återföras direkt på planteringen (man brukar ha 2 år och 2 komposteringsomgångar som säkerhetsmarginal här). Och då kommer vi in på lösning 2: Kompostera hushållsavfallet (matrester och skit) och låt det återgå till jorden. Då sluts kretsloppet.
Är du fortfarande vaken? Hepp! Då ska vi äntligen fokusera på bokashin!
Bokashi är nåt som kallas för effektiva mikroorganismer som kan sprayas bland annat på komposten. Den hjälper till att bearbeta och syra matavallet. Efter två veckor kan det grävas ner i jorden och agera supernäring, och efter ett par månader kan den som vill gräva upp det igen och har då en fin näringsrik kompostjord att plantera i. En fördel med bokashi utöver att det går snabbt och är nyttigt för jorden, är att den inte drar till sig så mycket skadedjur som det skulle kunna göra att gräva ner matavfallet direkt. Råttorna och de andra verkar inte tycka det är lika smarrigt när matresterna är syrade (fast jag har sett ett foto på en räv som snikade åt sig lite en gång). Det tillsätts antingen i flytande form genom en jäst spray, som så vitt jag har förstått det tappar effekt efter några veckor eller månader och då måste jäsas om, eller ett strö som består av mikroorganismerna som istället fått jäsa i vetekli, och då är hållbarheten mycket lång.
Idag gjorde jag alltså eget bokashiströ, eftesom det är rätt dyrt att köpa i affären. Jag följde det här receptet, och skriver bara ner det här för att mängderna i det är ofantligt mycket större än vad någon kan tänkas vilja koka ihop i sin egen lilla källare. Jag använde:
- 6 paket kruskakli á 350 g. Motsvarar ca 11 liter, men mät för säkerhets skull med litermått.
- 11 dl vatten
- 11 cl (liiite drygt 2 tsk) EM (alltså Effektiva Mikroorganismer som kan beställas på nätet eller köpas t.ex. vid källtorps trädgårdar
- 11 cl melass (köps tillsammans med EM)
EM + melass blandas i ljummet vatten, mellan 20 och 30 grader, och därefter joxas det ihop med kruskakliet. Ner med det hela i en hink, jag hade en som jag fått på en restaurang och som tidigare innehållit 10 blygsamma kilo garam masala. Har man inga shyssta restauranger i närheten som producerar sopor förmodar jag att det går precis lika bra med en nyproducerad tiolitershink med lock. Låt det hela stå och jäsa under tätslutande lock i 4-6 veckor i 15-20 grader (snabbare om varmare), öppna då och då för att släppa ut luft och känna på lukten om syrningsprocessen är igång – det ska lukta syrligt och starkt och kanske inte jättegott så du kan ju skippa att öppna i finrummet strax innan söndagsbjudningen ska börja. Heja och lycka till med att rädda jorden!