Ikväll är jag hemma och pysslar med hemliga inbjudningskort till min hemliga födelsedag. Jag har tappat bort listan där jag hade skrivit alla jag ville bjuda. Dumt.

Jag ska fylla tretti. Den därtill hörande livskrisen gör sig påmind i min hjärna.  Green & Black´s funkar alltid till det. Livskriser alltså. En mörk choklad som folk som gillar mjölkchoklad också brukar gilla, eftersom den inte är sönderrostad och besk. Jag har nog gjort gratisreklam för dem förut när jag tänker efter. Konstigt nog har apoteken börjat sälja den (här skulle jag kunna skriva något fyndigt om att privatiseringen kommer att leda till att alla apotek snart är uppköpta av IKEA etc, men jag är lite för trött för att formulera själva det fyndiga) och det borde innebära att den är rätt lätt att hitta även i Sveriges vegetariska u-städer.

Jag har tänkt på en grej som jag skulle vilja ha någon annans åsikt på. (Så då vänder jag mig till den här bloggen där ingen någonsin kommenterar, varför fungerar inte utsläckning på mig?) Är det nån mer än jag som inte är sådär jävla bra på att städa, som har upptäckt att om man dammsuger en gång efter ca tre veckors o-städning, så är det bara rent i en dag. Sen är det jättesmutsigt igen och efter tre dagar behövs en andra dammsugning. Sen blir det rent på riktigt. Varför! Var kommer all den dolda smutsen ifrån?

Samma sak händer med mitt handfat, med undantaget att det aldrig håller sig dammfritt i mer än två dagar, hur många dagar på rad jag än torkar av det. Fast där tror jag felet är att fläkten sitter precis ovanför badrumsskåpet och eftersom det alltid är 3 grader kallare i duschrummet än lägenheten misstänker jag att ventilationsluften går inåt istället för utåt där i våtrummet. Vilket borde förklara äcklet i handfatet. Gammal smuts från fläktsystemet. Nackdelen med att bo i rivningskontrakt.

Idag blev jag utskrattad av en patient.

Nu ska jag klistra lite.

Sondtracket: Lambretta – Livet Är En Fest

2 gula lökar

500g morötter

1 röd chilli

2-3  skedar tomatpuré

buljong, peppar, salt, citron

1 paket havregrädde

1.5 msk vetemjöl

Finhacka och fräs lök och chilli i valfritt fett. Själv föredrar jag olivolja, men alla är vi olika. Skala och finriv morötter, lägg i kastrullen när löken är mjuk. Ha på 1-1.5 l vatten, buljong och peppar samt ös i tomatpuré. Låt koka i ca 20 minuter. Rör ut vetemjölet med lite av grädden så det blir en klumpfri gegga. Rör i detta och den resterande grädden i soppan. Låt koka några minuter, smaka av med salt och några droppar citron. Kärleksvegansk morotssoppa till världen!

1 gul lök

3 vitlöksklyftor

1 tetra krossad tomat

1 påse “istället för kyckling”

0.5 dl riven kokos

chillipulver, koriander, buljong, peppar, salt

solrosfrön, färsk koriander

Fräs lök och vitlök. Ha på tomat, buljong, kokos och kryddor. Låt koka upp. Ha i vegobitar, koka i ca 20 minuter. Trorrosta solrosfrön i en stekpanna. Mixa tillsammans med lite salt. Finhacka koriandern. Strö solrosmix och koriander över varje portion vid servering.

Till att börja med, och som framgår av bilden, så formade jag dem inte som korvar. Det är nåt med hemgjorda korvar asså, hur freudianskt det än är så kommer jag inte ifrån att de ser ut som en annan sorts korvar. För att kringgå detta formade jag dem helt enkelt som biffar. Smaken var god, helt ok. Tror att om de varit formade som korvar så skulle de slå flera av de frysta färdiga varianter som finns. Om jag köper ett korvmixen en gång till kommer jag troligtvis ösa i en del mer kryddor. Salt, lite kryddpeppar och nån ört kanske.

För att lyxa till fuskmaten åts den med ugnsrostade grönsaker med mixade sesamfrö, ångad broccoli och mosad avokado som kladd till. Blev på det hela taget en finfin middag.

Nina Simone – I Wish I Knew How It Would Feel To Be Free

När ingen orkar göra allt, men alla kan göra något. Så sätter någon på en kastrull qinoa, en annan hackar en tomat med lite sesamfrön, olja, salt och vitlök, och en tredje mixar en hummus på burkkikärtor. Naturella böngroddar en  avocado, lite frukt som råkade finnas och så ser det plötsligt riktigt trevligt ut att äta. Ja. Jag vet inte vad det här inlägget egentligen syftar till, jag kanske bara försöker låtsas upprätthålla en shimär om att det här fortfarande är en matblogg. Fast egentligen så är det ju inte direkt varken ett maträtt eller ett recept. Men något att kontra med när någon på nya jobbet sådär öppensinnigt frågar “men vad äter du egentligen som vegan?”.

Det har i alla fall hänt en jävligt bra sak, och det är att jag har sagt upp mig från bajsjobbet i Uppsala. Tjooooohoooooooo! Det är en frihetskänsla av rang vill jag lova. Att faktiskt fatta det där beslutet om att jag inte måste fortsätta befinna mig i en situation där jag varken trivs eller gör det jag är bra på. Nu har jag en osäker framtid och en biljett till Vietnam i inboxen, och sen vet ingen hur det fortsätter. Det kanske var lite adhd att bara säga upp mig innan jag fixat nytt jobb, men det fick vara värt det. Men fasen vad svårt det är. Man ska vara glad att man har ett jobb i dessa tider, även om det är ett halvtidsvick med osäker framtid. Men nu är den underlägsna tacksamhetens tid förbi och jag kan rekommendera alla att göra samma sak. Nu är friheten här!

Fortfarande oklart hur sökmotorerna fungerar som slussar dessa sök till oss.

Elwan fick ju den där veganiserade kokboken i nyårspresent och i upplevelsen ingick en trerättersmiddag med bara soppa. Huvudrätten behövde bli lite matig så att helhetsupplevelsen inte bara skulle kännas som en halvmättande diet för tarmsjuka, så jag valde en veganiserad wonton-soppa. Man hade ju kunnat tycka att Elo själv skulle få välja ur soppboken men jag var på envåldshärskarhumör så det fick bli surprisemeny. Wonton är knyten av tunn deg fyllda med något random kött, den stackare som för tillfället fanns tillgänglig. Lite onödigt det där med att hugga ihjäl någon för att göra soppa, så jag valde lika delar sojafärs och valnötter och det blev mycket bra. Färdiga wontonark köper du på en asiatisk mataffär. Vissa sorter innehåller ägg så veganer får se upp. Hong kong trading i Stockholm har flera veganska sorter på bara vetemjöl och vatten.

Knyten:

• ca 4 dl sojafärs, blötlagd om du använder torr och lite mindre mängd om du använder fryst
• ca 4 dl valnötter
• 1 bit färsk ingefära, riven
• 1 finhackad chilifrukt
• 2 vitlöksklyftor
• 2 msk risvinäger
• 1 msk soja
• 1 msk sesamolja
• ett paket tinade wontonark

Buljong

• 12 dl buljong
• 2 msk sojasås
• 2 msk risvinäger
• 1 msk sichuanpeppar (om du har, annars lagom mängd annan peppar t.ex. cayenne)
• 2 finhackade salladslökar

Börja med färsbasen till knytena. Fräs vitlök, ingefära, chili, sesamolja i lite olja. I med sojafärs och finhackade valnötter, vinäger och soja. Om du har gott om tid är det bra att låta fyllningen stå och svälla ett tag innan du börjar med knytena.

Sätt på grytan med buljong ungefär nu. Häll i det blöta men inte salladslöken, och låt den stå och värma sig när du gör resten.

Gör wontonknyten genom att ta ett degark i handen, fukta kanterna med vatten, lägg i en sked fyllning och nyp ihop knytet genom att foga ihop hörnen. Det blir jättemånga knyten om du använder hela paketet med ark, så det kan delas upp på två om det inte är så många som ska äta. Jag tror det är lagom med 6-10 knyten till en medelhungrig person av medelstorlek, beroende på hur mycket fyllning du får i varje knyte.

Koka knytena för sig i saltat vatten om du vill undvika att mjöl från knytena gör soppan grumlig, samt vara säker på att de inte blir överkokta. Knytena sjunker först till botten och när de flyter upp är de nästan klara. Fiska upp dem efter någon minut och fördela dem i botten av soppskålarna. Strö på hackad salladslök (eller purjo) samt om du vill någon annan rå grönsak typ savoykål, gurka eller böngroddar. Precis innan serveringsdags häller du på den heta buljongblandningen. Arigato onegai shimas! (Inte för att jag vill blanda ihop kina och japan nu egentligen, men jag råkar kunna ingenting på kinesiska så såhär fick det sluta).

Allt är övergående! I torsdags kväll glömde jag mobilen hemma, åkte hem till Pertan och satt hela gårdagen strandad i förorten utan kontakt med omvärlden. Fantastiskt skönt. Jag lekte att jag var i en stuga på landet (vilket var rätt svårt eftersom de laxrosa höghusen utanför är rätt påtagliga, men ändå).

Lördagen har jag spenderat med att i sällskap av ovan nämnda borra sönder väggarna här hemma och satt upp ett draperi mellan hallen och rummet så att man kan smyga omkring på hallens två kvadratmeter utan att den som sover märker vad man gör. Så jävla bra. Och som om det inte vore nog slog jag sedan alla mina tidigare rekord med hästlängder på klätterverket. Försöker analyser hur det kunde gå så bra och har kommit fram till att det måste bero på gräsligt dåligt ätande igår i kombination med en rejäl mensvärk. Jag var sjukt taggad och säkert lätt efter att ha, eh äh, alla kvinnor som behöver veta vet redan vad som händer den där första dagen och resten kan spara sin lyster till att tänka på vad jag åt till middag: köttgryta med fänkål och grejer! Lite husman sådär.

Till 3 personer och 3 matlådor, alltså 6 portioner totalt:

• 1 påse torra sojaköttbitar, blötlagda i kokande vatten och ordentligt sköljda.
• 2 fänkålar (det är såna som ligger i grönsaksdisken och ser ut som vitgröna nävar)
• 1 tetra kikärter eller ett par dl hemkokta
• 2 paket havregrädde
• 2 gula lökar, skivade
• 3-4 vitlöksklyftor, hackade
• en skvätt olja att fräsa i
• 2 msk spiskummin
• 2 tsk hela kumminfrön (även känt som brödkummin?)
• örtsalt eller 2 grönsaksbuljontärningar
• svartpeppar
• 3 msk senap
• en rejäl skvätt japansk sojasås till sojaköttet
• yttepyttelite liquid smoke om man vill och törs, utblandat med en skvätt vatten
• 1 finhackat äpple om man vill

Gör i den här ordningen:

Fräs hackad lök och vitlök i olja i en gryta. På med kryddorna och fänkålen när löken börjat bli genomskinlig.

När fänkålen fått fräsa lite, på med det avsköljda avrunna sojaköttet och dra på med soja över köttet så att den färgar allt kött. Rör om och på med all sojagrädde, senap, den eventuella rökaromen och kikärter. Låt puttra under lock i minst en kvart. Om du gillar äpple i mat – ha på äpplet precis i slutet så att det inte blir slabbigt.

Vi åt rött råris till, men jag tror att det skulle ha funkat himla bra med kokt potatis också.

Den här rätten blev kronan på verket efter denna flärdfulla dag. Jag uppfann den i somras när jag skulle laga mat till några vegetarianer som tröttnat på linsgryta och tappat all inspiration. Nu ligger jag mätt i sängen och degbloggar. Pertan diskar i köket och Freddan sjunger i duschen. Hej livet. Du kunde inte kännas finare just nu.

]]> http://slangdigiveggen.wordpress.com/2012/01/28/graddig-kottgryta-med-fankal-kummin-och-senap/feed/ 0 klurinkarin köttgryta_fänkål http://slangdigiveggen.wordpress.com/2012/01/26/ortagardsspenat/ http://slangdigiveggen.wordpress.com/2012/01/26/ortagardsspenat/#comments Thu, 26 Jan 2012 20:08:34 +0000 Kali http://slangdigiveggen.wordpress.com/?p=1483 ]]>

På torsdagar kommer jag hem från mitt jobb i Uppsala. Det är något skumt med jobbet jag har där som är svårt att sätta fingret på. Det enda jag vet är att jag är pigg och glad på tisdagar när jag anländer, och kommer hem två och ett halvt dygn senare i annan tappning. Den traditionella torsdagskänslan är nästan febrig trötthet, ni kanske vet vad jag menar. Ett varmt surrande i hela kroppen och hjärnan, omöjligt att tänka klart en tanke. En känsla av skavsår någonstans. Kanske i öronen, kanske i hjärnan. Eller kanske, vilket jag befarar, i själen. Jag tål nästan ingenting på torsdagkvällarna. Inga motgångar, inga energitjyvar, ingen som behöver något. Inga röseter, ingen musik. Och absolut inte det vidriga lysrörsljuset i de kommunala transportmedlen. Jag måste blunda där jag står och klamrar vid den gula stolpen i rusningen hem, och när jag väl är hemma är jag både speedad och utmattad på samma gång.

Ikväll har jag försökt hantera stöket på insidan genom att plocka undan i lägenheten och skura badrummet under tystnad. Jag lever inte som jag lär. Och även om jag gjorde det skulle det kanske inte hjälpa. Att jag stannar i den där miljön borde klassas som självdestruktivt och beläggas med diagnos.

Äta var jag ju tvungen till i vart fall, att sitta hungrig och apatisk gör ingenting bättre. På temat deppighet försökte jag planka en rätt som jag lärde mig att laga typ 1997 när jag precis hade slutat äta kött och var en av tre elever på en högstadieskola med 600 elever som fick gå in i köket och hämta vegetarisk klåparmat. Mattanterna var garanterat inte intresserade av vegetarisk matlagning på den tiden. Själva maträtten är i alla fall från nån flyer på typ konsum eller nåt har jag för mig, och var en av kanske fem kompositioner jag hade i mitt artilleri som faktiskt var ätbara. Från det året minns jag annars sjukt mycket potatis-lins-purjosoppa och påföljande gaser i magen. Därav associationen till depp. Själva spenaten var jättegod då och var det faktiskt nu med, i vegansk version dårå.

Örtagårdsspenat, 3 p.

• 1 påse fryst bladspenat
• 2 små hackade gula lökar
• 2 vitlöksklyftor
• 1 ask örtkryddor provencale
• 1 grönsaksbuljongtärning
• några riv av en muskotnöt
• lite örtsalt och svartpeppar
• en skvätt pressad citron
• vatten
• 1 paket tofuline creamy spread i slutet (vegansk färskost)

Finhacka löken och fräs med vitlök en kort stund, på med allt utom creamy spread och låt det puttra under lock tills spenaten är mjuk och har mörknat i färgen. Jag hade qinoa till men i receptet på nittitalet, när inte qinoa fanns här (typ, antar att Renée Voltaire satt och ruvade på nåt smakprov från en sydamerikansk slavranch), stod det att man skulle ha pasta.

Gudinna! Jag har ju glömt att skriva om min nya favoritfrukost. Jag har börjat märka att jag inte blir så värst mätt på vanlig gröt, oavsett om den är gjord på havregryn som ju känns väldigt snabbsmält, till något grövre som kanske grovt råg- eller kornmjöl. Efter tre timmar är jag hungrig igen och då är det ju ap-långt till lunch, i alla fall om det är vardag. Jag har några kompisar som häller x-grädde eller kokosmjölk på gröten och då kan det kanske förlänga mättnaden ett tag. Men nu har jag hittat en lösning som känns så mycket bättre än att hälla i sig grädde, och som dessutom är råkost och därmed inte behöver någon kokning.

per person:

• 1 näve helt bovete
• ca 7 mandlar
• 1 dadel
• 2 msk kokosmjölk eller kokosflingor
• lite vatten att späda med
• kanel och kardemumma
• en liten banan på toppen
• kanske russin om det är helg eller trötthetskris

Om någon undrar om begreppet näve: tänk så mycket som får plats i en hand hållen som en skål, för den som ska äta. Det är bättre än metriska mått, eftersom stora personer antagligen har större händer och är mer hungriga.

Iallafall. Så här gör man.

Kvällen innan

Blötlägg bovete och mandel i ett glas vatten och låt stå över natten. Om dadeln är lite sådär tråkigt senvinterseg som mina har blivit fastän de är färska, så lägg den också i blöt i den skål du sedan ska mixa i, med lite vatten bara. (spara sedan dadelvattnet till gröten, men spara inte bovete- och mandelvattnet)

När det är dags att äta

Häll bovete+mandel i en sil och skölj av ordentligt. Det vatten det stått i har antagligen blivit lite grumligt och segt, och eventuellt blåaktigt. Jag har hört att det där vattnet inte är något bra, så skölj bort det helt. Mixa det sköljda bovetet med mandel, dadel, kokosmjölk och om du vill kanel och eller kardemumma. Häll på vatten och mixa i tills det känns mer som gröt än deg. Lägg upp i skål, skiva på banan, ha lite russin på om du vill fjäska för någon eller skaffa en insulinshock på morgonen. Annars är det gott som det är med bara bananen eller någon annan bra frukt. Pengarna tillbaka om du inte blir mätt!

Jag försökte googla fram någon fakta om den egentliga effekten av det där bovetevattnet, och hittade inte mycket att hänga i julgranen. Men det fanns en frågespalt där någon frågade om det var dåligt att ge bovete till sin mus eftersom skalen kunde vara lite giftiga. Sött. Enligt vissa rawfoodare är bovetet bättre om det fått grodda ett par dygn, dvs stå i fuktig mörk miljö efter att du sköljt av det. Vet inte om detta stämmer heller, men det är ju förstås möjligt med lite proffisgare framföhållning än en annans.